Manuel de Falla är tonsättaren som fick resten av världen att höra Andalusien. Född i Cádiz 1876 tillbringade han flera år i Paris bland Debussy och Ravel, innan han återvände hem med en fast föresats att bygga seriös musik av den flamenco och folkmusik han vuxit upp med.

Resultaten märks överallt i repertoaren. El Amor Brujo gav oss den elektrifierande Ritual Fire Dance; Nights in the Gardens of Spain förvandlade Alhambra till skimrande orkesterljus; The Three-Cornered Hat blev en balett som Picasso själv formgav.

Han var ökänt noggrann — han kunde arbeta om ett enda taktslag i veckor och förstöra verk han ansåg ovärdiga. Han levde enkelt i ett litet hus på kullen nedanför Alhambra i Granada, där besökare mötte en liten, from och minutiös man som skapade en av seklets mest djärva musik.

Inbördeskriget drev honom i exil till Argentina, där han dog 1946, och Spanien förde senare hem honom till Cádiz. Hans bedrift lever vidare: han bevisade att söderns djupa sång kunde stå, utan skam, i världens stora konsertsalar.