
Han föddes i Benamocarra, uppe i Axarquía, i januari 1833. Eduardo Ocón y Rivas blev organist, kompositör och – det som Málaga fortfarande har honom att tacka för – grundare och chef för stadens konservatorium.
Hans bestående monument är dock en bok. I åratal reste han runt och lyssnade, och skrev ner folkliga melodier som dittills bara levt i människors minne. 1874 gav han ut dem som Cantos españoles, en samling nationella och populära melodier, utgiven av det tyska förlaget Breitkopf und Härtel.
Den volymen blev tyst och stilla ett referensverk för nästa generation. Bretón, Vives, Pedrell och Falla konsulterade den alla. Ocón undervisade Amadeo Vives i harmonilära och komposition, och räknade Albéniz och Granados till sin umgängeskrets.
Han dog i Málaga i februari 1901. Om du någon gång har hört ett spanskt orkesterstycke med en bymelodi gömd någonstans inuti, finns goda chanser att spåret leder tillbaka till en organist från Málaga som bestämde sig för att dessa melodier var värda att bevara.